Och den är rätt annorlunda mot alla mina andra.
Det beror nog på att jag varit sådär löjligt småsjuk i flera veckor nu, och börjar tycka det är väldigt tråkigt. Så jag har börjat göra Lasagne.
Har nästan blivit fixerad vid att göra perfekta lasagner, och det är precis som med klättringen. Det skall utföras korrekt, med rätt prylar och i rätt stil. Planerar som fan och kör olika reruns med olika ingridienser. Känns som om jag övar inför något viktigt, den dagen jag bara måste göra en perfekt lasagne på minsta möjliga tid.
När fan behöver man det?
8 comments:
Om du kommer i helgen får du gärna öva här också =) Jag tror att jag kan lova att varken jag, Anna eller Oskar har något emot det!
Tyvärr tror jag inte att jag kommer upp... jag måste passa ugnen:)
Men jag kan skicka med en matlåda?
Jenso:
Har du läst Garp och hans värld?
I så fall förstår du att man inte alltid vet varför man över som fan på något. Det är en instinkt.
Följ den!
och låt mig provsmaka under resans gång!
jag-vet-jag-vet-jag-vet-jag-vet!
Det är lite småäckligt, men vad tusan.
Det är freudianskt.
Du är lite småsugen på lördags dotter Lasagna?
(det STAVAS Lasonniah men UTTALAS Lasagna).
Hon är säkert....10 år nu.
Nästan
Jag är nog mer inne på Garp-tolkningen...
Vet inte om jag kan äta Lasonniah utan att tänka, nej , nu blev det fel. General fel!
Jenso, det ser gott ut. Är lite bakfyllehungrig nu. No offence, va?
Offence? från dej när det gäller min mat?
Du måste skoja...
VAr är du nu egentligen?
Staffan: Var o såg giddabush ihop med märta i fredags, vi tänkte på dej då. Att du hade säkert vart med om du bara var hemma... Tänk på det!
Post a Comment