Och:
Man kan ju tänka sig att det handlar om att ha ont. Och att det är självplågeri och vansinne.
Och jag håller med. Men att ha med Klara och Märta som support gjorde det hela lite mer hanterbart... Stort tack! Att se det lilla gröna tältet vid startområdet och veta att där fanns allt klart och förberett bara för min skull - det gör allt roligare. OCh att få höra att man ser stark ut - det gör dej stark.
Och att få åka bil hela vägen hem, och att bli buren upp för trapporna till tredje våningen... det är sånt man inte kan träna sig till. Det är ovärderligt!!!
TUSEN TACK!