don´t mention the war

Neutrala bilder få illustrera neutralieten i detta inlägget...Det är smickrande och roligt med er som läser här, och jag vill väldigt kunna berätta bra historier. Men tyvärr är det sällan det går att skriva de allra bästa här...En sida av att jobba med kryssningsfartyg är ju alla männiksor man möter. Varje vecka, tolv nya som man skall umgås med en vecka. Som man skall lära sig namnet på (lyckas aldrig!) och vars ansikten man kommer att se till frukost. Vi lever rätt åtskiljda åt ändå men det är alltid lite vanor och ovanor som sipprar över och påverkar våran vecka också.
Och det finns alltid någon morgonpigg som kommer upp och spenderar timmar på bryggan när de flesta andra sover. Som jag får se mer av på min vakter.
Det är en sida av jobbet, på gott och ont.Men det här att jobba människor, vad får man ut av det?
Historier. Mängder.
Om obegripliga vanor.
Klantighet.
Intriger.
Smaklöshet.
Och det är det riktigt roliga med att jobba med människor: Ju värre de är dessto bättre blir historien,så det finns tusen och åter tusen passagerare det vore roligt att skriva om, härifrån och från andra, men jag kan bara inte. det vore inte särkilt proffisgt att skriva om dem; ungefär som att man inte kan skriva om patienterna på sjukhuset, tänk om någon någon dag skulle råka titta in här och läsa om sig själv eller någon bekant i milt fördummande ordalag. det vore kanske inte så proffsigt (och dessutom olagligt).
så tyvärr kan jag inte skriva särkilt mycket om de största glädjeämnena från denna resan...
Don´t mention the war.