Motsägelsemodellen

Var inbokad på uppföljningen till ledarskapskursen och fick min kallelse:

"Du är välkommen till steg 2 i kursen... osv osv. Tid och plats... osv."

Brukar vara ganska dålig på att tänka efter vad det egentligen står i sådana där kallelser (jag med...) och jag minns att kursledaren pratade lite om det förra gången, att vi skulle vara ute på en ö.

Kollade lite med andra som varit på samma kurs när jag skulle packa min väska för att åka, och klurade lite på hur lite jag skulle kunna ta med mig.
Jag gillar inte att släpa på för mycket (skulle dessutom vidare efter kursen) och förra gången var vi ju ändå på ett slott...

Ringde O som nyligen gått samma kurs, som säger:
"Slott!? Nej för fan, vi var på en öde ö!!! det fanns varken folk, el eller vatten och det var kallt så in i helvete, ta med dej allt du äger!!!"

en öde ö?
vad kan man egenligen lära sig om ledarskap på en öde ö? robinson crusoe var väl inte en ledartyp egentligen? det var väl vanlig kolonialism han utövade?Inte nog med det. det visade sig att det var ypperligt att hålla till på en öde ö. Vackert som tusan för det första. Underbart att gå upp och hugga ved, pumpa vatten.
Och ärligt, för att gå en utvecklande kurs måste man bjuda på sig själv. Och då måste man lära känna varandra. Om man inte har förtroende att berätta om sina brister är hela kursen meningslös (och du är förmodligen ingen bra ledare i så fall heller...), så ödsligheten fyllde allt sitt syfte.
Men det visade sig att ledarskapsrollen rymmer fler motsägelser. Jag måste nog erkänna tt jag adlrig riktigt reflekterat över själva yrkesledarrollen. Jag är ju från sjön där den som vart med längst bestämmer, skepparen är the one.
Det är så enkelt där, att man kanske inte riktigt tänker på hur det hänger ihop. Och jag började fundera lite på vilka som egentligen gjort intryck på mig som bra ledare, som bra skeppare och chefer...
Jag tycker det är bra med skeppare som tar sitt ansvar, som tar på sig allt. går något fel är det deras hundhuvud att bära. Blir det stressig suger de åt sig stressen och behåller den inom sig så att alla andra kan koncentrera sig på att lösa problem.
Samtidigt skall de inte lägga sig i, och de skall inte ta åt sig äran när det går bra. De skall inspirera andra att göra sina saker, och lita på dem.
Efter mitt myckna svammlande under fyra dagar för att hitta tråden, skrattade min coach och sammanfattade:
En bra ledare skall ta på sig allt men inte göra något
Och det är ju fan sant. Det är då man är en bra ledare!

Ledarrollen är full av motsägelser, det är vad jag har lärt mig:)