Liv

Bakgrunden till att vi hamnade på Färöarna är att de har köpt en båt av oss på svenska sjöräddningen. Säga vad man vill, men all sån verksamhet är omgärdat av en omsorgfullt inpinkat revir. Man vill utveckla själv, göra själv, taåt sig hela äran och äta hela kakan.
Och det är klart att alla vatten i världen har sina unika särdrag men det är ändå med kul att konstatera att färöingarna är nöjda med samma båt som vi kör runt med inne i skärgården.
Blev oerhört väl mottagna av våra kollegor och fick bo i deras klubbhus i den lämpligt namngivna platsen Kollafjördur (uttalas kalla-fjordur, och ja det var kallt i fjorden). Hade lågbudget konferans - körde inte kanon eller platteve. fan heller. Ställde Helges dator på största kastrullen och off we go. "Så här hade via dlrig gjort på en konferans med ABB" konstaterade Jocke glatt. Snackade till sent på natten och sen var det bara att lägga sig på golvet och sova tills morgonen kom och det var dags att känna på båten.

Och sist men inte minst, grymt inspirerande att lyssna på historierna från de frivilliga färöingarna. Otroligt engegerade och väldigt ödmjuka inför sin uppgift. det är en sak att vara larmkåt och köra blåljus, men att som de sa - fortsätta söka tills de anhöriga ber oss sluta. det är stora ord.
Jag fick gåshud av att höra dem.
De berättade en otrolig historia om deras engemang. Rescue Liv (deras svenskbyggda båt)blev larmad om en försvunnen fiskare. de gick ut på larmet och sökte. Larmet blåstes av coh de fortsatte ändå. en dag. två dagar. Alla som har sökt på havet någon gång vet att efter trettio minuter är du inte längre effektiv. Blicken börjar vandra. tre dagar. fyra dagar. koncentrationen och hoppet tryter. fem sex dagar, man ser i syne. Sju åtta. och nio. Då hittar de honom tillslut. Inte vid liv, men en familj fick svar på vad som hände, att det hände och år av väntan och sorg har ändrat sin gång. Bara för att ett gäng har bestämt sig för att använda sin lediga tid för att hjälpa andra.