Kung på kvällen, knekt på dan

Det värmer verkligen med kommentarer från er kursdeltagare. Hade det inte varit för dem hade jag aldrig orka hålla ett sånt tempo på helgern. Det är det som håller mig varm där ute vid Lindholm,en när det börjar bli stelt att röra på ispansaret...

Börjar ändå bli jävkligt matt nu, kör kurs varje helg ute i isvattnet och gör praktik på vårdcentral under veckorna. Där har ni mitt liv i ett nötskal.
Men denna veckan tog jag ledigt från alltihop och åkte till stockholm, för att göra vad då?
Gå en kurs i is och vattenlivräddning hos räddningstjänsten... jag fattar hur dumt det låter och nu skriker kroppen efter att få vila. Skall bara köra helgens kurser också, sen blir det bara varmvatten i badkaret som gäller ett tag.

Förutom att det var skönt att öva lite i varmt poolvatten är det också så skönt att varva att vara lärare med att vara elev. Att vara experten som tycker det är jobbigt när folk inte fattar vad man skrev på utskicket eller sa innan rasten, till att vara den där som går till fel rum och sätter sig efter fikat, som glömmer handskarna när det skall övas i kallvatten och som undrar om det är OK att åka lite tidigare på sista dagen så man hinner med tåget... Det är nyttigt för självkänslan. På båda sätt.
Men det bästa av allt med kursen i veckan knöt an till det här gamla inlägget

Jag har verkligen gått och gnagt över den här historien. Hur gjorde han egentligen, han som simmade ner till botten med överlevnadsdräkt? Hade han vikter i badbrallorna eller var han verkligen gjord av stål?
Men nu fick jag lära mig något som var så enkelt och självklart (självklart var det så!) så från och med nu skall jag också komma in utan ett ord och krossa mina elever.
Borde åka dit och gå den där Helikopterkursen igen, bara för att simma ner till botten och komma upp med ficklampan i handen och fråga om man verkligen behövde vara med på resten...?