Pirates (Jenso)
Nu skall jag försöka ta tillbaks min blogg igen, det blir inte lätt. Tycker själv att texterna blir mycket mer givande och inte alls så förutsägbara som vanligt, när det är någon annan än jag som skriver:) Det har varit mig en stor ära att ha Anna om gästkrönikör, någon annan som vill ställa upp så är ni hjärtligt välkomna!
Huromhelst har både jag och Anna anteckningsböckerna fulla av historier från resan så det kommer helt säkert att dyka upp några burmabloggar till de närmsta dagarna. Men jag vill få ordning på bilderna innan jag börjar skriva så det dröjer nog lite till. inte lyckat öppna nån än...

Och resan?

Är lite knockad. PÅ utresan hittade jag en bokaffär på bangkok flygplats med massa böcker om Burma men eftersom det är känsligt med politik i landet sparade jag böckerna till hemresan. Köpte på oss ett rejält lass igår och satt sen alldele kallsvettig och sömnlös hela flighten och läste om Aung San Syu Kyi och Karenstaterna och satte mina minnen i halsen. Diktaturen har känt avlägsen bland byar fulla av skrattande glada barn och vänliga ansikten, men den finns. Och den är inte glad eller leende.

Ångrar inte att jag åkte dit, inte alls, men det är svårt att tänka sig ändå. Att jag varit i ett land som jämförs med nazi tyskland i fråga om grymhet, och dessutom trivdes jävligt bra. Det enda nazityska jag har sett har varit hetaste mopedmodet som är gamla tyska armehjälmar med järnkors och svastikas på. Jag är hemma och ligger på mitt golv och undrar vad fan det var jag såg egentligen. Det här kräver en öl på shogunushi, men jag tror jag hopapar över riset idag!