Det är lätt att tycka att man är jävligt hård så här två dagar efter vättern rundan. När man kan stå rakt igen. När man kan resa isg upp från en stol utan att det gör ont. När aptiten och tankeverksamheten börjar komma tillbaks så sakta.
Men det som verkligen imponerade, är ju inte alla unga grabbar på kolfibercyklar (som jag:)) utan gamlingarna. En gubbe hade cyklat 42 gånger... en sjuttioåring var missnöjd med sin tid på fjorton timmar...
Vill man verkligen bli sån när man blir gammal? Kan man inte bara få vara gammal och trött då...
4 comments:
Tack Jenso för ett överjävligt jobbigt dygn runt den där låånga pölen. Du gjorde rätt att lämna mig i ett tidigt stadie av loppet, annars hade du fått hör om hur "vackert allt var runt omkring". Håller med om att natten var fantastiskt magisk och HELA dagen sög fet purjo! Har nog aldrig varit så mentalt utpumpad när jag kom imål. Fick en otrolig peppning av en tjej från Kristinehamn som jag cyklade med från ngnstans innan Hjo, det är tack vare henne jag kom fram över huvud taget. Nu är skiten gjord och jag lovar att aldrig göra om det!
Best regards // Direktörn
Chinese Rasta: Du dirren, hur var vädret i Motala? Med tanke på att du är solskenscyklare.
Vädret var finnemang med sol och lagom varmt för oss solskenscyklister. Tyvärr hade vi 15(minst)sekmeter i näsan hela vägen från J-köping. Ûberjävligt!
tacka vet jag segling, underbar sport!
Tack Jenso för fina reflektioner om åldrandet, det bådar gott som framtida sköterska, själv tänker jag ofta det.. kan man inte bara få lov att bli gammal o trött!
Själv skall jag om jag blir gammal, röka, kröka, svära och ljuga och vara väldigt lat!
Trevlig midsommar fina du!
Post a Comment