Vissa platser kräver vissa saker. Se vissa platser och göra vissa saker.På väg söderut har vi nu kommit till Lofoten, och det som bara måste göra härs är att fiska, för fisket här lär vara bland det bästa i världen. Har varit här förr och ändå inte fiskat. Kommer från fiskartrakter och aldrig roats av det ändå. Kanske har det med jobb att göra: fiske medför fler trassliga linor, blod på däcket och slemmiga fiskfjäll överallt.
Men den här gången blev jag i alla fall utrustad med den allra enklaste utrustningen, fick de viktigaste hemligheterna förklarade (släng i här…) och en klapp på axeln.
Det som är riktigt intressantr visade sig vara fiskepsykologin. Den rörde sig i samma trakter som motor och fallospsykologin…Satte av ut och de fiskeintresserade jämförde nyinköpt dyr utrustning med de lånade billiga pilkarna
-Njae, kanske får ni nåt på de där grejerna. Men för att få fånga riktigt feta firrar krävs det riktiga grejer!
Första fisken nappade på pilken. Inget nappade på de spinspöet.
Andra till tjugonde fisken fastnade på pilken. Rullen stod fortfarande still på dyrgripen.
-Nej, det här spöet är för riktigt stooora fiskar vet du… västes storfiskaren på babord.
Plötsligt blir det fart på dem: En stor en! ropade de och rullade på sina dyra rullar och färglada linor…
Ja, jävlar nu nappade det! Det vevades på för full fart på alla håll tills det visade sig att de båda storfiskarna ombord hade fångat varandra Storfångst minst sagt, och under tiden som trasslet av linor, krokar och gummibläckfiskar skulle trasslas ut kunde de andra(bland annat jag då…) hiva hem mer fisk. Men i slutända skulle man summera sin fångst.
Sju små fiskar är väl inte så kass för en nybörjare, tänkte jag. Men nu var det vikten som räknades och inte mängden, så att fånga en fiskare på hundra kilo var bra mycket bättre än några kilo slemmig och blodig fisk som bara sprattlar runt och är jobbiga ändå. Fast storfiskaren S. var bättre som middagsgäst än middag, hur man än vrider och vänder på det.
No comments:
Post a Comment