Det känns lite som tintin och den mystiska stjärnan när vi efter oavbrutet regnanade och rullande ankrar utanför Björnöya. Ön ligger som en fästning mellan svalbard och norska fastlandet, insvept i dimma och vaktat av ishavets dyning. Den kallas Tåkeöya, Dimmön, och den gör verkligen skäl för det namnet, det ligger ett lock av moln över kronan av spetsiga klippor. Höga fästningslika klippor sträcker sig upp i dimman, ständiga laviner och stenkaskader rasar ner på stranden när vi försiktigt kör runt med gummibåtarna.
Fast det var nog den bästa sidan ön visade. Vi fick till och med lite solsken. Kunde ta ett snabbt dopp men det var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Snart kom det regn och blåst igen. Och temperaturen sjönk som straff och ett första lager slaskig snö la sig under natten.
Det känns lite som tintin och den mystiska stjärnan när vi efter oavbrutet regnanade och rullande ankrar utanför Björnöya. Ön ligger som en fästning mellan svalbard och norska fastlandet, insvept i dimma och vaktat av ishavets dyning. Den kallas Tåkeöya, Dimmön, och den gör verkligen skäl för det namnet, det ligger ett lock av moln över kronan av spetsiga klippor. Höga fästningslika klippor sträcker sig upp i dimman, ständiga laviner och stenkaskader rasar ner på stranden när vi försiktigt kör runt med gummibåtarna.
Fast det var nog den bästa sidan ön visade. Vi fick till och med lite solsken. Kunde ta ett snabbt dopp men det var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Snart kom det regn och blåst igen. Och temperaturen sjönk som straff och ett första lager slaskig snö la sig under natten.
No comments:
Post a Comment