Stockholmsnatt

Jag är, tror jag en fridens man. Jag gjorde inte lumpen, jag tycker det vore bättre att spara försvarspengarna. Anfall
är inte försvar i min egen värld. Men nu är det så att jag vill göra det jag gör bra, och det har medfört en paradox i
mitt liv ombord på stockholm, och det blev just uppenbart hur fort jag finner mig i den. Det är nästan lite skrämmande.Det kändes tomt ombord innan vapnen kom upp på bryggan. Jag hade vant mig förra året vid att karthytten bakom
styrhytten ser ut som ett talibanfäste, med gevär lutade mot vägen, Vapenfett och drivor med patroner. Över stolsryggarna
hänger det hölster. Varje landstigning blir i mitt huvud till nåt slags Dagen D för turister, med växlevis framryckning och täckta flanker.
För det finns ju något som gömmer sig bland isen och snön. Som vi vill möta men som vi inte vill möta på deras villkor.
Inte alls. Ingen åker på semester för att bli uppäten...Så här ombord är jag någon annan. Här kan jag prata om fördelarna med pumphagel jämfört med jaktgevär. helmantlat vs. halvmantlat-
Nu kan jag också göra rent ett gevär och sikta-andas-rikta-skjut.
För nog fan vill jag skjuta om det krävs. Och jag vill träffa. Och jag vill döda björnen om den kommer mot mig eller dem som jag är
här för att skydda. Och jag är... inte livrädd... men osäker på hur situationen kommer att kännas, så jag psykar mig positivt.
Tränar. Spelar upp scenariot och lösningen om och om och om igen när vi är iland med gästerna...

-Björnen kommer, samla gruppen och backa mot gummibåten i kontrollerat tempo.
-Björnen kommer närmre, skjut 3 signalskott mellan dej och björnen.
-Björnen fortfarande närmre, släng en svettig handske som distraherande spår.
-Björnen kommer fortfarande närmre: kula i loppet, osäkra, skjut varningskott och rikta in.
-På 10m avstånd: sikta under huvudet och skjut. Avbryt inte, skjut tills den ligger. Stanna inte, gå inte närmre. Och glöm inte att finns
det en kan det finnas flera i närheten.Kalla det blodtörst. Jag kallar det proffesionalism i det här fallet.
Och visst får ni hålla med, det vore väl typiskt om dett jag blir den som står öga mot öga med Björnen som har
Styrman på menyn (kanske som dessert. huvudrätten är säkert passagerare...).Skulle inte bli Då som alltid annars, vill jag inte fippla till det.
Men visst är det så här: det farligaste som finns är en människa med gevär. Tycker alltid det är obehagliggt att tryckain patronerna
i magasinet. Hur vanligt är det med vapenolyckor på svalbard? Och hur ofta är det nödvändigt att skjuta? Skall försöka ordna statistik.Och moralen i det,
med vilket rätt skulle vi skjuta? självförsvar? Kan man inte skylla sig själv?
Men som sagt: vill du bli uppäten på jobbet eller på semestern? What a way to go...

Men när vi gjort väpnad revolt mot pysselmannen och sparkat ut valfångare, gruvbolag och paragrafryttarna från svalbard, då skall vi avväpna
folket och låta björnarna säga sitt:)