Vissa grejer kommer så naturligt, tänker jag. Och har kanske lite hybris men jag inbillar mig, inbillar mig alltså, att jag ahr lätt att få kontakt med djur och riktigt små barn. Att om jag bara tittar på dem tillräckligt djupt och använder lite kroppspråk, så kommer de att förstå att jag är snäll och vill dem väl. Lite som telepati liksom (något aom jag är helt säker på INTe fungerar mellan vuxna för övrigt). har inge aning om varför, och jag tror inte ofta att den dumma tanken är sann, men lyssna på det här...
När jag och Klara bestämde oss för att ticka av ännu ett islands-måste efter att vi vänt och planerat om tiden som var kvar, så bestämde vi oss för att rida en dag.jag har aldrig suttit på en häst förr och har aldrig haft med hästar att göra. Min erfarnehet av hästar är noll.
Och när vi tidigt en morgon klev av vid en hästfarm för att ge oss ut på endagstur i bergen, så passerade vi en hage med gårdens alla hästar samlade, säkert hundra stycken. De flesta verkade morgontrötta och betade lite trött på gräset och tittade inte ens upp när vi kom traskande längs vägen upp mot gården. De hade vart med förr typ. Ingen, utom en svart liten häst som tittade surt under luggen rakt på mig. riktigt blängde.
Tänkte stilla tanken att jag kommer säkert att få rida just den hästen. Jag vill rida just den hästen faktiskt. trots att du ser sur ut, så tittar du i alla fall upp och verkar intresserad... Och mycket riktigt, när vår guide valde häst - tog hon just den lilla sura svarta längst ner i hörnet, och jag blev lite förtjust. Tänkte att vi kan nog förstå varandra. Tittade surt men nyfiket tillbaks på min kompanjon och försökte kommunicera:
Jag kan ingenting. så även om jag sitter på dej och ser bestämd ut så litar jag på att du kan det här bättre än jag...
Jag tror faktiskt att hon fattade:)
No comments:
Post a Comment