turistturism

Jag är turist.
Jag är turist.
Det är svårt att förhålla sig till ibland när man är mer van vid att arbeta med turister.
Men jag är en turist.
Det är alltid skönt att veta att, när det är hektiskt, kan man tänka att jag går ombord och jobbar lite…
Men här finns inte det, jag är en turist. Och jag ser likadan ut som alla de andra, och jag är en turist ut i fingerspetsarna. Och jag håller just på att trampa i alla turistfällor som finns…När jag är iväg och arbetar till sjöss kommer kontakten med lokalbefolkning oftast helt naturligt. Man har alltid något ärende iland, man har alltid mågot att bidra med liksom. Men som turist kan man bara snubbla runt, iklädd muppiga kläder och göra samma sak som alla andra. Följa strömmen. Ta samma foton som alla andra.
Det värsta som finna, är när någon klär ut sig och sätter sig framför en bakgrund med historkst motiv och sedan spelar upp ett skådespel som man kan fotografera… då klickar kamerorna och jag kräks bakom hörnet. Det är inte ofta man får en sån där bild som broschyrerna är fulla av, där islänningen sitter i sin stickade tröja och äter fårhuvud framför den lavasprutande vulkanen. Där kvinnorna också har helskägg.Så i brist på urislänningar, och efter att ha blivit trött på att ta samma bilder som alla andra, vad gör man då?
Jag tror det är rätt många som tycker som jag. Man bara sätter sig där i turistfällans käftar och tittar på turister… turister som hopar av charterbussen och ser ut som om de är på expedition till nordpolemn. Turister som hoppar ur samma buss och ser ut som om de skall gå shoppinggata i Rom. Man kan alltid se den där spänningen - nu skall här upplevas maximalt. Och alla är så där härligt vilse som man bara blir när man inte vet om det serveras svenskt kaffe på hotellet eller inte. Med den nya härliga digitala kompaktkameraposén. Den som aldrig ser cool ut.
Jag skall skita i turistattraktionerna och fokusera på att resa runt och se på turister från och med nu. Det är Turistturism. Garanterade upplevelser och nära möten.