Första kursen gick när jag hade varit iväg i en vecka och jag satt och var lite smånervös där ute på atlanten. Kollade mailen ett par gånger extra de dagarna...
De positiva kommentarerna kom så småningom ända till mig där ute på havet och det kändes fantastiskt!
Inte för att jag tvivlade, kursen var i världens tryggaste händer,men ändå...
Nu har kursen börjat igen, andra omgången. Ytterligare hundratalet frivilliga sjöräddare från hela landet skall gå kursen "egensäkerhet för räddningsman" och i helgen rullade cirkusen igång igen...
För det är en cirkus.
Telfonen ringer kvällen innan och det är is över hela området. De har haft en trålare som försökte bryta men det släpper inte...
Rescuerunnern som vi har som säkerhet har fått tid på varv och finns inte på plats. Fixa!
Sjöräddningscentralen har brakat ihop och kan inte ta emot studiebesök,kan inte du ta en föreläsning själv?
Och mitt i alltihop har jag lyckats boka in en tenta på samma morgon den börjar nio ocj första monenten jag måste hinna till strax före elva...
Cirkus är det rätta ordet.
Rullar in efter 60 minuter på cykeln, hoppar i torrdräkten och går rakt ut i havet utan att passera gå. Eleverna har precis bytt om och gått i, isen har släppt - och nu är det bara att köra på enligt schemat. Härligt!
Men det handlar om att vänja sig vid vatten.
Om att bli imponerad av sig själv.
Och under eftermiddagen märkte man hur missnöjet släppte och hur de blev mer och mer trygga i vattnet. Efter tolv timmar stod vi och var stolta efter att klättrat upp i flotten en sista gång bland isflaken.
No comments:
Post a Comment