On the rocks

Det känns nästan lite löjligt att säga det…
Men jag förknippar verkligen Stockholm med svalbard. Varje gång guiden vill gå iland undrar jag vem som skall bära vapnen. Inför varje landning spanar jag av terrängen för att se efter vita fläckar i terrängen. Blir nervös när någon börjar lämna gruppen för att gå själv, då får jag verkligen bita mig i tungan.
Och extra obehagligt blir det förståss när det plötsligt rör sig nåt vitt inne bland stenarna när vi kommer gående.
Tur vi inte hade vapnen med oss då, för jag hade skjutit direkt. Och det hade väl blivit ett djävla bräkande om jag hade satt en slugg i en fårskalle… med all rätt. Att vara triggerhappy är inte alltid en bra egenskap på pensionärsresorna.

Men det här får bli årets vita pälsdjur. Inte så dramatiskt om man inte är väldigt allergisk.
Och den enda isen vi krossar, den går direkt i gästernas whisky.