Zen and the art of muscular maintenence

Ja nu är det vekrligen dags med en uppdatering...
Först vad är det jag går runt och tänker på om dagarna.
Nu har jag börjat ladda, på allvar, inför Ö till Ö i september.
Ö till Ö är en tävling som jag har sneglat på under ett par år, precis som med Ursvik Ultra. Och sen ett par månader är jag också anmäld.
I korthet går det ut på att man i tvåmannalag skall ta sig från Sandhamn till Utö (i stockholms skärgård). Man skall springa över en jäkla massa öar, och simma mellan dom.
Ungefär tjugo öar blir det på hela sträckan. Totalt 4 mil att springa och 1 mil att simma. Dessutom en transportsträcka på cykel (1,5 mil) för upplägget de körde från början, att springa den sträckan också, knäckte alltför många deltagare.
Loppet går som sagt i september, och då börjar det bli kallt i vattnet igen så våtdräkt är ett måste. Och eftersom det är så många i och uppstigningar ur vattnet blir bytena där viktigt. (40 ggr i och ur. Tar det en minut blir det nästan timme ju...). Därför tror jag på enkelhet - springa i våtdräkten, simma i skorna. Har börjat expermintera och kan konstatera att:

Det är inga problem att springa långa sträckor i våtdräkt förutom att folk tror att man är galen. Fast rätt många tittar rakt fram och låtsas som att de inte ser en:)

Jo - problem. ett. Dräkten skaver som fan. Har ett stort och köttigt sår på halsen nu och vet inte hur många gånger jag fått frågan "vem gav dej det där sugmärket..."
Det är ett problem jag måste lösa.
Fungerar över all förväntan att simma i löparskorna. De suger knappt upp nåt vatten alls, så det fungerar att springa i dem sen också:)

Nästa projekt blir att simma med packning.
Och att simträna i öppna havet är så oooooootrooooooooooliiiiiiiiggt mycket bättre än att trängas i omköringsfilen med en massa plaskande och sprattlande... medmänniskor... i badhuset.
Att vada ut, sträcka på sig och hitta sin rytm. Att sväva fram i det klara, kalla blåa med vattnet porlande runt pannan - det är zen.