Imorse verkade det ut som om min karriär ombord skulle sluta som olivplockare, men det blev mer traditionella sjömansgrejer idag till slut: vara bakfull, bråka med folk på främmande språk, såga sönder grejer, bära saker och bli dyblöt upprepade gånger. Köpa fisk också.
Väldigt lugnt ombord – hälften är uppe vid slottet och hälften av dom som är kvar ombord är bakfulla. Blåser för mycket för besök av ägarna, men solen skiner och kappseglingen ser faktiskt grym ut.
Är rätt kluven inför avmönstringen. Å ena sidan ser jag otroligt mycket fram emot att lämna den här båten, den är verkligen fel för mej och jag skulle aldrig vikt en tum från min ursprungliga plan (som var att detta bara var en tillfällig grej över vintern. Planerade att mönstra av redan i februari!!!). Skall otroligt skönt att styra sin egen tid lite.
Å andra sidan… finns det någon som varit till sjöss som inte längtar tillbaks? Som verkligen INTE kan tänka sig att gå ut igen? Som ALDRIG tänker tanken?
Jag kommer inte att sluta segla alls, det har aldrig varit tanken heller, men jag måste härifrån. Nu.
Det är kontraster som gör det värt att hålla på så här: att ena dagen plocka oliver, andra dagen splitsa wire på fördäck. Och nästa dag välkomna miljardärsklubben ombord (planen för imorgon). Men just nu är min favoritkontrast borta-hemma. Och den andra sidan av det får jag se snartJ