Jag bor på tredje våningen i mitt hus, och för en stund sen stod jag i trappan och höll mig krampaktigt i ledstången på andra våningen, och tänke "va fan, det här går ju inte! Jag kommer inte ner för trappan"...
Men tanken på ett fettdrypande kebabpizza fick mig att lyfta fötterna igen. Steg för steg tills jag jag var tvungen att stanna och pausa igen. Kroppen vill inte längre, men genom att mentalt ställa in mig på att smita in på turkaffären på vägen för en stor påse salta godisar kom jag till slut ner till ytterdörren.
Ute regnade det och jag tänkte att den jäveln som säger att löpning är nyttigt kan inte ha sprungit mycket... för detta var sviterna efter dagens löppass! En kropp som en åttioåring, craving efter fett och en kväll på soffan...
Hoppas det blir bättre tills imorgon, annars kommer mina patienter få hjälp mig runt i korridorerna istället för tvärtom!
4 comments:
Jag gjorde en annan variant häromdagen. Jag 'glömde' de sista 3 trappstegen på vägen ner, och landade därför på magen på våning 2 i trapphuset. Man känner sig lite fånig och undrar om någon står och kollar på i dörrgluggen.
Hade inte du hiss? :o)
Skulle ringt och bett dej om råd direkt märta:)
Jajemen. Märtas tekniska support är öppen dygnet runt! Tack för en supertrevlig kväll. Hoppas du får sovit nåt också. Kram m
Post a Comment