Fick lite halsbrytande nyheten att Explorer sjunker i Antarktis. Det var ju där jag hade sökt jobb och väntade på svar från... Och här kom det. Jag utgår från att det inte blir något!Lyckligtvis verkar ju alla vara räddade. Är bekant med ett par av svenskarna ombord, och eftersom allt verkar ha gå väl kan jag bara gratulera dem till en lyckad evakuering och till att ha livet i behåll.
3 comments:
Jag blir alltid fruktansvärt sentimental när fartyg går under. I alla fall när det kommer en så nära som Finnbirch gjorde. Eller för all del Explorer.
Hade också en bekant ombord. För min del räcker det med att gå på grund, sjunka vill jag aldrig vara med om! Fy fan vad maktlös man måste känna sig!
Jag vet inte, jag kan inte låta bli att tänka att nu när det gick väl, så hade det varit en fantastisk erfarenhet. Alltid det om verkar värst som man lär sig mest av...
Vem ombord känner du? Bloggar du fortfarande förresten?
Visst, en bra erfarenhet - men innan man vet att man sitter i säkerhet... Och allt ansvar du har för folket ombord. Isch...
Umgicks med Peter när jag bodde i Göteborg. Gemensamma kompisar. Fast jag har inte umgåtts med honom på flera år.
Bloggandet är det lite si och så med just nu. Jag hör av mig om det händer något vettigt på den fronten! ;)
Post a Comment