The strokes

- Faan alltså, du måste hjälpa mej med en patient, vädjar jag till en av de erfarna undersköterskorna. Hon är mitt uppe i att ta hand om en man som ligger döende.

- Jaså kan tänka mig med vem! säger hon och ler. Tänk på att han kan bara säga ja och nej.

-Jo jag vet. Men jag fattar inte vad han vill nu. har stått inne på toaletten med honom i säkert en kvart och förskt fatta vad han vill. Men vad jag än föreslår så säger han bara nej, nej, nej. Känner mig som en idiot, men hur många saker kan och vill man egentligen göra på en toalett???

- Klart, svarar hon, men du... ibland säger han nej fast han menar ja. Det är bara att räkna upp förslagen igen!!!

Allt jag har gjort inom sjukvården tidigare har varit akut. All patientkontakt har varit relativt snabb, ofta sådan att ju kortare den är dessto bättre är det. Jag kan sy sår och sätta nålar och stoppa blodflöden ganska bra vid det här laget, men allt det är rena barnleken jämfört med att sitta inklämd på en toalett tillsammans med en arg och ledsen man med neddragna byxor - som är helt klar i huvudet men som inte har möjligheten att gör sig förstådd.
Då är det svårt att känna sig häftig, och det är en jävligt bra lärdom.

Har hamnat på en avdelning för stroke rehabilitering. Stroke är i princip vad man kallar hjärnblödning, och eftersom hjärnan styr hela indiveiden kan skadorna bli väldigt varierande och ibland lite förvånande. Men överlag drabbas patienterna av flera komplikationer och de behöver mycket hjälp, så min praktik plats är väl nästan skräddarsydd: långt från akuten men nära patienterna. Tidskrävande och varierande.
Inlärningskurvan är brant (hoppas jag) men det medförde också en plöslig släng av stort tänkande: bestämde mig för att inte gå och skriva en tenta idag som jag nog kunde ha klarat, för jag vill inte bara klara tentan. jag vill kunna ämnet! Kanske har även jag fått en liten hjärnskada på kuppen?