Not accepted by maroccans

Arabländerna har ett jävla dåligt rykte inom sjöfartsvärlden. Ganska välförtjänt dessutom, vågar jag säga efter en sortie genom persiska viken. Mycket tjuvar, mutor och framför allt väldigt svårt att hitta på något att göra iland. För man kan bara se så många medinor, pruta på så många krukor och dricka så många koppar mynta té innan man vill ha… en öl.
Och en öl, det är inte hallal alls. Det är OK att robba folk genom att lura dem, men inte att sälja en öl till dem. (märk väl, i sverige gör de både och – de lurar folk genom att sälja just öl till lurendrejarpriser…). Och jag tror att det är det som är roten till det dåliga ryktet egentligen. För annars är marockanerna riktigt trevliga. Och det finns liksom allt man kan begär av sightseeing och saker att göra. Så inget fel på folket och inget fel på stan. Men ändå, ingen kall öl i värmen…
Men en ur befälen ombord har varit här innan och han visste ett ställe som hade öl. Hans förra besök där hade spårat ur (”jag hade gråtande araber i knät för fan…”) och det var inte utan övertalning som han gick med på att visa oss dit. En trappa upp från ett café, bakom svartmålade fönster satt en samling män och kollade musikvideos med andra män i klänning som spelade solo på konstiga instrument, rökte och drack öl. Det hela var mycket dekadent. ”this is not accepted by marocans” sa de. Men vilka var de själva då, som satt här och levde ut hela registeret.
De var såklart sjömän. Vilka annars.