Sen skottlandsresan har det varit ganska hektiskt. För att rivstarta våra svenska utbildningar av frivilliga sjöräddnignar har SSRS gått till sjösäkerhetsskolan på Öckerö och snart blir kursen verklighet. Ett första steg mot en vision som omfattar väldigt mycket mer, och som jag hoppas startar starkt.
Har skrivit och petat i scheman och presentationer, och känt det som krig mot klockan för att hinna klart innan avresan till gunilla. Kändes skitkonstigt första tt skriva på grejer som någon annan skall använda för när första kursen går så sitter jag i marocko och.. röker vattenpipa. Vad vet jag? Jag är i alla fall inte med.
Men, som sagt: man måste kunna stå tillbaka också. Överblicka.
Det kanske är skitbra att jag drar egentligen. Jag behöver inte ta konskevenserna av vad jag funderar ut direkt. Jag kan expermentera fritt och…
…fungerar det inte, finns en färsk hjärna där och löser problemet på plats. Som inte försökt lösa det innan hemma framför datorn på småtimmana. Man är aldrig oumbärlig. De kan detta minst lika bra som jag.
Och tillslut. När de har kört ett antal kurser och anpassat dem efter verkligeheten. Då kommer jag hem, med originalvisionen i behåll och kan utvärdera deras lösningar. Det är verkligen inte illa.
Så nu är jag här… på Gunilla, till kaj i cadiz istället. Hur bra är inte det?
.JPG)
No comments:
Post a Comment