Skulle beskriva vem jag är, lite mer om vem jag är, på ledaskapskursen i helgen.
När jag förberedde mig där i ett rum på slottet, så tittade jag på profilen och kurvan som beskrev hur jag är som person - och saknade en sida.
Den filosofiska sidan,
Den som jag pratar med hela tiden. Den som alltid undrar. Den som alltid behöver tänka efter.
Och för att förklara den berättade jag - såklart - om hur jag var som barn.
Om var vi ute och lekte, avbröt jag ofta mitt i och gick och satte mig för mig själv en stund. Tänkte lite, och gick sedan ut och fortsatte leka med de andra.
Och sån är jag fortfarande, jag behöver en stund för mig själv, en stund som man tänker på... ingenting. En dag börjar inte förrän jag får tänka efter. Ställa om hjärnan, lägga ut ett nytt blankt papper.
Att springa må vara en fysisk ansträngning, men det är en mental avkoppling som inte liknar något annat.
"On cold days I guess i think a little about cold it is. About heat on hot days. When I am sad I think a little about sadness. When I´m happy I think of how happy I am."
Nu har jag hittat en själsfrände i litteraturen för de här stunderna av ensamt täknade på ingenting, Haruki Murakami. Normalt levererar han skruvade, Kafkauesqua historier men hans senaste bok handlar om just löpning. Halvvägs in i boken känner jag att det verkar som om han ser på löpträning på samms sätt som jag - så jag dristar mig till att använda hans ord för att leverera träningstips nummer två:
"Whenever I feel like I don´t want to run I ask myself the same question: you are able to make a living as a novelist, working at home, setting your own hours so you don´t have to commute on a packed train or sit through boring meetings. Don´t you realize how fortunate you are?
Whenever I picture packed trains and boring meetings I lace up my shoes and set off without any qualms.
If I can´t manage this much, I think, it´ll serve me right!.
I say this knowing full that there are lot´s of people who´d pick riding a crowded train and attending meetings any day over running every day for an hour."
2 comments:
Salute Jens!
Jag gillar verkligen din blogg, mest den filosoferande delen. Du verkar vara ganska träningsmotiverad nu, hur går det? Vad läskigt det var att skriva en comment. Jag sitter här med min mattematik bok, under hela dagen har jag försökt öppna den för att ta ikapp ett kapitel fast jag klarar det inte.
Hoppas allt är bra med dig och att vi ses någon gång.
Philip
Vad roligt att höra! Och vad roligt att du kommenterade också, hoppas du fortsätter med det!
Jadu, det där med motivation är inte alltid så jävla lätt. att springa har blivit en vana jag inte vill vara utan,
- men jag hade inte gärna haft matte som en sådan vana. så man får väl köra på det gamla vanliga stress i sista minuten tricket...
Post a Comment