Mellow Johnny

Den välfötjänta semestern rullar vidare enligt planen. Nästa projekt efter sommartorpet är att följa ett idrottsvenemang, det gör alla har jag insett. Är det inte fotbolls VM så är det fotbolls EM. Och är det inte fotboll är det OS. det hör sommaren till.
Men fotboll och OS intresserar mig inte. Däremot måste jag säga att jag blivit fångad av Tour de france, så det här inlägget handlar mer om cyklar.

Touren i år börjar ta form nu efter två veckor, och med en vecka kvar. Hittills har alla kört taktiskt, försiktigt och tråkigt. Småpojkarna har fått ligga längst fram och leka så mycket de vill, favoriterna har bidat sin tid och tuggat på i klungan. mest spännande har varit fighten om gröna tröjan - alltså vem som har placerat sig bäst i poäng - med norska Tor Hushovd i hård ledning.

Men nu börjar det röra sig. på söndag är de i paris och alla säger att det är på lördag det avgörs. Sista dagen efter tre veckors tävling. Och det kan fortfarande hända mycket. Det är frågan om minuter och sekunder.
Jag tror Alberto Contador vinner. Han har tagit det så lungt och är så cool. Två gånger har har ställt sig upp och trampat sönder de andra. fulltändigt. precis när det behövdes. Och då gör han det så lätt att det ser ut som han trampar upp för garageuppfarten hemma.
Men jag hoppas på hans stallkamrat, den enda kändisen i världen jag faktiskt har förtroende för, Mr Armstrong. Han har inget att bevisa, alla vet att han vunnit allt. Men han är med igen - inte för att visa någon något, utan för att dra mer uppmärksamhet och pengar till sin cancerfond. Och han hymlar inte med det.
Och då får amn väl tro att det ramlar in pengar när han gjorde sitt helt otroliga ryck idag. Fy fan vads grytm det var. Han är värd sin placering. Men jag tror han blir tvåa i slutet. Och det är inget att skämmas över.

Men jag gillar Lance. Han får upp ögonen för bra saker. Han är inte bara en helt omänsklig idrottsman, han är också en stor inspiratör. Han ficm mig att komma över en skräck jag hade över att lära mig mer om cancer. Han berättade ärligt och rakt i sin bok om sin egen cancer och han gjorde det på ett sätt som inspirerar och stärker läsaren, inte honom.

Så innerst inne hoppas jag att på lördag, klockan fyra sisådär - då är det ha som är inspirerad och ställer sig upp och kör så hört att vevarmarna böjer sig... det vore sååå snyggt.
jag skall hejja som fan även om jag tycker det är pinsamt att sitta och kolla på när andra anstränger sig. Och pisanmt att heja på någon som inte hör det.