Min lumparkompis

Körde en generalrepetition inför Ö till ö idag, sprang och simmade oss runt Öckerö och Hönö och klämde oss igenom en fjärdedel av det kommande loppet ungefär.
så ikväll är det stödstrumpor och teve som gäller.
Sådär trött så jag inte kan tänka riktigt färdigt.
Men jag kan tänka mig, att det kommer att gå skitbra om två veckor, när det verkligen gäller. Är jävligt nöjd med det allra viktigaste, nämligen min lagkamrat.
Micke är en en gammal bekant från skoltiden och han är en skön blandning av ödmjukhet och tävlingsinstinkt. I sommar har han placerat sig riktigt bra (20:e) i Åre extreme challenge och 2:a i Bamm fjällmarathon förra helgen. Han är dessutom huvudperson i min enda lumpenhistoria. Min militära bakgrund rymmer endast mösntringshelgen och en frisedel, men helgen bestod av unga stridstuppar som skulle bli knivkastare, fallskärmsjägare eller stridspiloter men som slutade som vaktposter i ingenstans eller som lastbilspassagerare i skövde. Micke sa inte ett kaxigt ord på hela tiden och fick till slut välja själv vad han ville bli.
Jaja, av dagens sista träning att döma är vi både i gott skick. Och utrustningen och taktiken känns solid.
vi hoppas på riktigt uselt väder. Så där så insjösimmarna blir sjösjuka på simningen och regnigt och kallt så jag inte överhettar i min långa våtdräkt (fryser för lätt i vattnet för att ha kort).
Och vårt hemliga vapen är att alla motståndare kommer att tro att vi är sämst eftersom Micke kommer att bröstsimma (förmodligen ensam om det) och så kommer de att dra igång ett djävla tempo för att sätta nybörjarna på plats. Men jag drar inte ifrån honom när jag crawlar som bäst, så de kommer att trötta ut sig för tidigt:)
Bring it on