Tuesday, August 04, 2009

Mitt kalmar...

Ojojoj äntligen lossnade det och jag körde från start till mål med ett leende på läpparna.
Och nu sitter jag i soffan och har ont i benen, svårt att hålla uppe huvudet - men är sjukt nöjd med mig själv.

Var oväntat låg innan loppet. satt på tåget och tänkte inte alls på loppet utan försjönk i en bok istället, och kände knappt någon hets över det hela alls under kvällen. Gick ut och drack en alkoholfri (!) öl t.o.m.. Räknade med att nervositeten skulle komma till slut, men det gjorde den aldrig. sov gott och åt en lätt frukost och njöt av en otroligt vacker morgon i startområdet. alltid lite plock med att ställa upp cykeln, kläder och mat som skall med ut i växlingarna, märka upp med nummer och dra på sig våtdräkten.
Ställde mig längst fram i min startgrupp och kände mig lugn och fin när starten gick...
Så simning varv 1: grym start. Tog det helt lugnt, ingen starthets som jag brukar göra utan gick ut sakta och ökade under fem minuter tills jag låg på ett behagligt tempo och sen kastade mig i strömmen av simmare som forsade fram. det är som att simmma i en fors, det är sparkande fötter och bubblor över allt. Känns jäääävligt bra att vara iväg efter månaders uppladdning.
Ännu bättre ut på andra varvet, glad över att simma i havet och inte i nån grumlig sjö. Många klagade på att det var så mycket vågor men jag tyckte det var perfekt. Hängde med fint i ett lugnt tempo men simningen avslutas med en smal passage där publiken står helt tätt intill vattnet och på första varvet blev detr en propp där, så på andra varvet kände jag att det här bär, så jag ryckte och simmade ifrån klungan jag följt och forsade fram helt ensam i kanalen... det blir ett sånt där positivt minne som man kan plocka fram (nu känns det tungt, men kommer du ihåg simningen i kalmar....)

så 4km simning avklarat på 1 timme 16 minuter. personbästa!varvade fint och ut på cykeln och kände direkt att magen inte ville hänga med riktigt. Så första jag skall inte besvära någon med att beskriva mina tankar från första varvet, men efter ett besök i skogen var problemet lämnat bakom mig... och jga kunde bara mata på. Nöjd men ändå förvånad över att det inte gick fortare. Men det blåste en hel del. Var dessutom ogrundat orolig över cykeln, men den och jag fungerade perfekt. åt och drack och trampade, åt och drack och trampade, åt och drack och trampade. Tiden löser upp sig tillslut och blir overklig. Man tänker inte en på timmar och minuter. Man tänker på siffororna och översätter dem till snabbt = bra, långsamt = dåligt och gör småjusteringar hela tiden. en växel upp, ryck förbi den här killen, ät en tugga, drick eftersom du åt, växla ner och trampa lättare... Tiden blir overklig men ändå det viktigaste som finns...

18 mil cykel: 5 timmar och 35 minuter.

Stannar och strecthar lite och skickar ett sms till klara i växlingen. Tar en minut men frå tillbaks det på ren feel good. Springer ut och det känns skitbra, alltihop. Från början till slut. Triathlon handlar inte om att vara snabbast, eller starkast eller mest teknisk. det handlar nog mest om att lära sig att lyssna på sin egen kropp. Känna igen signalerna den ger dej.
du skall ha salt nu, annars får du kramp.
du skall lyfta benen högre annars pallar inte knäna.
Du kan springa snabbare.
I en backe står en av sveriges bästa löpare och hejar på. han kommer med konstruktiva kommentarer till de som springer förbi: upp med knäna, rakare i ryggen - dsom en tränare för alla stackare som har gått i väggen. När han ser mig ropar han glatt: du är snabbast nu. fortsätt så så kan du vara nöjd hela året.
Jag tar det rådet. springer så hela vägen och ökar helt sjukt på slutet och är gråtfärdigt nöjd när jag går i mål.

4,2 mil: 3 timmar 41 minuter
Så mitt längsta trilopp blir det enda loppet som jag ahr mått bra hela vägen. Där jag aldrig tänkt att det här är helt meningslöst, frukstansv ärt jävla tungt och ont. Och nu som sagt, sitter jag i soffan med ett nöjt leende, ont i benen, svårt att hålla uppe huvudet och ser fram emot nästa lopp...

totalt 10 timmar 36 minuter.
det gav en 16:e plats av 250 deltagare i min klass
och en total 98:e plats av 570 deltagare i hela tävlingen, tillika SM i långdistans triathlon:)

2 comments:

Camilla said...

fy fan vad bra jobbat Jens, du e min träningsidol....

Annalyza said...

wow!
grattis till feel-good!
Det är du värd.

trampade-åt-drack, trampade-åt-drack, eller hur det var.
Du skriver så grymt bra!

Tack.