Och nu sitter jag i soffan och har ont i benen, svårt att hålla uppe huvudet - men är sjukt nöjd med mig själv.
Var oväntat låg innan loppet. satt på tåget och tänkte inte alls på loppet utan försjönk i en bok istället, och kände knappt någon hets över det hela alls under kvällen. Gick ut och drack en alkoholfri (!) öl t.o.m.. Räknade med att nervositeten skulle komma till slut, men det gjorde den aldrig. sov gott och åt en lätt frukost och njöt av en otroligt vacker morgon i startområdet. alltid lite plock med att ställa upp cykeln, kläder och mat som skall med ut i växlingarna, märka upp med nummer och dra på sig våtdräkten.
Ställde mig längst fram i min startgrupp och kände mig lugn och fin när starten gick...
Ännu bättre ut på andra varvet, glad över att simma i havet och inte i nån grumlig sjö. Många klagade på att det var så mycket vågor men jag tyckte det var perfekt. Hängde med fint i ett lugnt tempo men simningen avslutas med en smal passage där publiken står helt tätt intill vattnet och på första varvet blev detr en propp där, så på andra varvet kände jag att det här bär, så jag ryckte och simmade ifrån klungan jag följt och forsade fram helt ensam i kanalen... det blir ett sånt där positivt minne som man kan plocka fram (nu känns det tungt, men kommer du ihåg simningen i kalmar....)
så 4km simning avklarat på 1 timme 16 minuter. personbästa!
18 mil cykel: 5 timmar och 35 minuter.
Stannar och strecthar lite och skickar ett sms till klara i växlingen. Tar en minut men frå tillbaks det på ren feel good. Springer ut och det känns skitbra, alltihop. Från början till slut. Triathlon handlar inte om att vara snabbast, eller starkast eller mest teknisk. det handlar nog mest om att lära sig att lyssna på sin egen kropp. Känna igen signalerna den ger dej.
du skall ha salt nu, annars får du kramp.
du skall lyfta benen högre annars pallar inte knäna.
Du kan springa snabbare.
I en backe står en av sveriges bästa löpare och hejar på. han kommer med konstruktiva kommentarer till de som springer förbi: upp med knäna, rakare i ryggen - dsom en tränare för alla stackare som har gått i väggen. När han ser mig ropar han glatt: du är snabbast nu. fortsätt så så kan du vara nöjd hela året.
Jag tar det rådet. springer så hela vägen och ökar helt sjukt på slutet och är gråtfärdigt nöjd när jag går i mål.
4,2 mil: 3 timmar 41 minuter
Så mitt längsta trilopp blir det enda loppet som jag ahr mått bra hela vägen. Där jag aldrig tänkt att det här är helt meningslöst, frukstansv ärt jävla tungt och ont. Och nu som sagt, sitter jag i soffan med ett nöjt leende, ont i benen, svårt att hålla uppe huvudet och ser fram emot nästa lopp...
totalt 10 timmar 36 minuter.
det gav en 16:e plats av 250 deltagare i min klass
och en total 98:e plats av 570 deltagare i hela tävlingen, tillika SM i långdistans triathlon:)
2 comments:
fy fan vad bra jobbat Jens, du e min träningsidol....
wow!
grattis till feel-good!
Det är du värd.
trampade-åt-drack, trampade-åt-drack, eller hur det var.
Du skriver så grymt bra!
Tack.
Post a Comment