Way out west

Vill verkligen skriva så jag skiter i nåt slags intro, sommaren är slut och så är det med det.Firade min födelsedag med att se The Bronx göra klubbspelning inför Way out west.
Hade det varit för femton år sedan hade det avrit något av det bästa jag vart med om. Entutiasmen från bandet, från publiken.
Sångaren var nog mer ut i publiken än vad publiken själv var, publiken hade fullt upp att storma scenen.

själv stod jag för övrigt mot väggen och hade ont i ryggen. Så är det att vara... femton år senare kanske?
Stod på Nas spelning och funderade på det här med poser, i regnet och funderade över rockposer. Jag avgudade Glasvegas för hur de kastade sig på golvet och ylade i alla klyschposer man kan tänka sig. Bara för att det var så snyggt.
Och samtidigt älsakde jag Amadou & Mariam för att de inte gjorde några coola poser, utan lät sin musik tala istället.
Och Robyn - lite otippat för mej kanske - var helt grym just för att var så jävla cool.

Så femton år senare... sista spelningen för festivlan var med gamla teddybears. det var kanske femton år sedan jag såg dem senast. Tänkte lite någonstans att jag går inte och ser dem för då kommer jag bara att känna mig så jävla gammal och tjata om hur mycket bättre de var förr...
Men fan i mig: de var jävligt bra förr. Och de var jävligt bra nu med. annorlunda och bättre.
Och jävlar vad dom posade!