Så kom dagen

Så kom dagen. Jag kan inte ge den rättvisa så här en och en halv månad efter, men jag hade inte kunnat ge den rättvisa första dagen efter heller. Svårt att skriva om för det var så fint...
Första dagen efter vintern som varit. Solen värmde igen. Kunde inte tänka mig en bättre dag att gifta mig. Fast det finns väl ingen bättre dag för det än dagen man gör det:)

I all enkelhet blev det en fantastisk dag. Tåget hem från stockholm var nervöst, kände att saker och ting var lite utanför min kontroll trots att planen för dagen var enkel
1. Gifta sig i rådhuset med varandra. Vännerna Ola och Hanna som vittnen. Den delen skulle säkert lösa sig utan problem.
2. Ta en picnic och champagne på nåt fint ställe under eftermiddagen och låta det hela sjunka in. Ingen plats planerad, bara någonstans som kändes bra.
3. Möta våra föräldrar hemma hos klaras dito. Berätta vad vi gjort. De hade nämligen ingen aning. Hade planerat att käka middag ihop under kvällen,hade bjudit dem och men de visste inte varför. Så länge ingen av dem reagerade med att bli förbannad på oss planerade vi ett glas champagne någonstans här i programmet:)
4. Åka in allihop till Restaurang Basement. Ett givet val för kvällen. Stans mest hypade restaurang med guldstjärnor i böckerna som räknas. Årets kock Gustav lagar maten. Och han lagar den ihop med vår fina vän Camilla som gjort oss sällskap både i ishavet, på atlanten och numera varochvarannan dag i göteborg:)



Och så gick det.
Härligt stissig innan vigseln. Kändes sådär busigt roligt hela tiden. rådhuset viger folk på löpnade band och det var en härlig blandning av sällskap i de många väntrummen. Från stora sällskap med kostymer och frackar, till mindre anspråkslösa par i löparskor. Så himla fint. Man slussas liksom fram - först i stora salar med massa folk och sedan succesvit in i mindre rum med mindre folk i. och tillslut är det bara du och din som står framför vigselförättaren. Vigeslförättaren kunde sina grejer, trots att hon bara sa några enkla meningar var det plötsligt glasklart. Stort.
Nu står vi här för att ni skall gifta er...
Och så plötsligt var vi gifta och ringarna satt på fingrarna:)


Picknicken var såklart inga problem att genomföra en underbar dag som denna, dne hade varit lyckad var som helst tror jag. Men jag var lite nervös inför ögonblicket då vi skulle överraska våra föräldrar...
Inte för att jag tror att det skulle bli mottaget med något annat än glada miner, men tänk om någon får en hjärtinfarkt eller får förhinder eller inte dyker upp...

HAde inte behövt oroa mig för det. Det är inte ofta man får möjligheten att studera reaktioner på oväntade nyheter på ett så förnämligt sätt. Hur munnen reagerar med kommentarer och leenden innan ögon visar att man har förstått. Det lite robotaktiga kroppspråket hos någon som inte riktigt har kontroll över situationen... Och behovet av att pratat och pratat och prata av sig efteråt:) underbart!

Och det mesta av det pratet, det tog vi då på Basement. Vet knappt vad jag skall säga om det fina mottagandet vi fick där. Alla små extra detaljer och smårätter vi fick. Sjöskum, blåbärshjärtan, jag minns inte allt. Men huvudrätten, det måste ha varit Kalle Anka de serverade, för jag har aldrig sett så stora ankbröst på tallrik förr… Underbart. När kvällen belv sen tog en fin dag slut och en ny vår inledes. Så är det och så var det:)