Den spännande tiden vi lever i...

Februari är en månad med brist på det mesta tyck det. För lite snö, för lite solsken. För lite jobb. För lite skoj över huvudtaget. Har ägnat rätt mcyket av månaden åt att läsa, och då huvudsakligen om sjösäkerhet. Skolan var det... ja, lite för lite av.
Och även om jag var påläst innan, så börjar det klarna en hel del. För februari saknade inte dramatik vad det gäller sjöfarten. Engelska färjan Riverdance misshandlades av "monstervågor" och spolades upp en strand i england.

Roro fartyget UND Adryatik - vars systerfartyg anlöper Göteborg dagligen - brann så kraftigt utanför kroatien, att man använde flyg avsett för att bekämpa skogsrbänder för att vattenbomba fartygetNybyggda danskägda bogserbåten Svitzer Korsakov kapades av pirater i röda havet.

En höghastighetsfärja krockade med en pråm i en fillipinsk hamn.

Lotsen på Heavy Liftern Zhen-Hua ankrade lite för nära stranden utanför Rotterdam i väntan på bättre väder... Så nära att den inte gick att göra något för att hindra henne från att dragga upp på land.

En austaliensisk segelskuta gick på grund och krosades mot land. Svenska turister fruktade för sitt liv i aftonbladet.

Och ja, här hemma gick Stena Danica på grund utanför Göteborg

Alla typer av fartyg, sjömän från alla länder, i alla hav... Listan är lång, detta är bara ett axplock. Här är en mer utförlig listaöver olyckor till sjöss som inträffat bara i år... Just nu rapporterar www.safetyatsea.net att 2 man fortfarande saknas från 18.000 tons bulkfartyget Jinshan som hastigt sjunkit utanför fillipinerna. Det händer saker i februari ändå...Men det som är förbluffande är att man på vissa håll fortfarande diskuterar Titanic. Jag läser inte det så noga skall erkännas, men just nu klandrar man mannen som hade utkik innan olyckan, för han hade tydligen tagit med sig nyckeln till skåpet som kikaren låg i. Utkiken som hade vakt vid kollisionen hade alltså inte någon kikare.
Och det är det som är så typiskt. Vi är fortfarande kvar vid Titanic.
Det finns en stor norsk undersökning som menar att det marina katastroferna kommer spontant och att det kommer att fortsätta att inträffa olyckor till sjöss. De marginaler som man skapar genom sjösäkerhetsarbete (livbåtar till alla...) äts upp av att man ser det som en möjlighet till att köra hårdare, med mindre besättnignar, med större tidpress. Istället för att skapa säkerhetmarginaler så skapar de ett vinstutrymme.
Var skall man börja verka för att det skall bli bättre? Börjar känna mig lite krass: jag vill jobba med sjösäkerhet, handgripligt. Och av allt att döma: den marknaden verkar bara växa. Ju mer man gräver i det dessto tydligare blir det att en del saker förändras aldrig, oavsett hur många livbåtar vi hänger på fartygen eller hur många kommuniationssateliter som svävar i rymden. Man blir inte smartare för att man har smarta grejer till hands.