Ja jävlar!

Under en period har jag kännt att jag inte är en talare. Och då är det skönt med en hård spark i röven så att man reser sig upp, harklar sig och konstaterar att... man trots allt har något att säga. Trots brister och pinsamheter.
Min spark i röven var att jag faktiskt var med i en fototävling, och gick och vann. Det är svenska sjömanscentret som arrangerar fototävlig varje år och prisar bilder tagna ur en sjömans perspektiv. Det är kanske inte så stort, men jag minns hur jag gapade över vinnarbilderna som hänger på Rosenhills sjömanscentrum här i göteborg, när jag för första gången kunde titulera mig sjöman och bli insläppt. Kolla in dem här, en del är värda det!
Kom hur som helst etta i svenska tävlingen och trea i den nordiska och är sjukt nöjd över det, vinner kamera grejer och min plan är att kunna nyttja ett nytt perspektiv inom kort... häng kvar. Jag lovar att återkomma trots bloggtorka!Och här är bilden som vann. Extra roligt att just den vann för jag glömmer aldrig nä jag tog den - precis innan jag törnade till på min första vakt på svalbard. Yrvaken och förvirrad stack jag upp huvudet på bryggan precis när kapten mjukt satte stävn i stranden. Solen sken på snön, valar i vattnet, valrossar på land och en gammal dröm gick i uppfyllelse. Kan bara säga att det var sagolikt vackert i verkligheten också:)