Sällskapsresan 1

Så detta ingenting fylls upp med något. Det är något ganska rejält som har varti på gång på allvar sen i våras som man har kunnat ana lite i bakgrunden under en längre tid.
Jag var på anställningsintervju i våras, men var väl inte helt säker på va det skulle bli av det - så det stod inget om det här. Men nu, det verkar fan ta fart, och det är nästan så att det är för bra för att vara helt rimligt.
Och min nya chef, han på bilden, har insett att det kanske är känslan av att det här händer nog inte på riktigt som är den förhärskande. Och för att jaga bort den sitter vi just på Landvetter, med väskan packan. Jag tror vi tänker väldigt lika...
Åker til skottland för att köra båt i fem dagar, abar för att komma igång lite
Och båda tar alla chanser att komma ut, och framför allt i, vattnet.
förutom att det är overkligt. verkar det väldigt bra.
Vad skall vi göra då:
Jo först och främst handlar om jobbet om Sjöräddningen i sverige. det är ett steg vidare från skolan på Öckerö till huvudkontoret för Svenska Sjöräddningssällskapet. Sällskapet var en gång i tiden med och srartade skolan på Öcerkö men av olika anledningar har det inte hänt särkilt mycket. Åren har gått, skolan har vuxit, sällskapet har vuxit - men utan att sällskapet har varit där i någon större utsträckning.
Men det händer mer inom sjöräddningen. När man ser på verksamheten är det viktigt att veta att detta är ett uppdrag där sjöfartsverket har övergripande ansvar, men där det finns en skyldighet hos alla fartyg. Du måste alltid göra vad du kan, inom din egen säkerhets ramar, för att rädda andra liv till sjöss. Och jag antar att det är ur detta som traditionen av frivilliga sjöräddare kommer. Det och att små fiskesamhällen var tvugna att hjälpa sig själva - det fanns inte möjlighet att ringa helikopter - du fick ro ut och rädda dina kamrater själv. Och sjönk ett fartyg i dina trakter, var det troligtvis ett fartyg från dina egna trakter: Din syster var gift med skepparen ombord. Deras barn skulle du nu kunna bli tvungen att ta hand om. Att tillsammans låta en eka ligga beredd för allas bästa, och att alla hjälps åt att bemanna den, det föll sig nog ganska naturligt.
Svenska sällskapet har byggt på frivillighet i över hundra år. Det är häpnandsväckande organisation: 150 båtar ungefär, på drygt 60 stationer landet över. Bemanns av drygt 2000 frivilliga och en handfull anställda - dygnet runt med 15 min jourtjänst. Varenda spänn är donerad, inga bidrag, ingen vinstdrift. 150 båtar. Standardbåten kostar runt 7 miljoner..jag tror att det skulle vara helt omöjligt att driva en organistsation som den utan ett tydligt mål, utan styrning som alla förstår. Och i detta fallet fungerar det för det enda målet - för allt och alla, för alla pengar som strömmar in och för varje nedlagd timma... - det målet är de som är nödställda. varje grej måste gå dit.
Om det inte gör det, då försvinner tanken att hjälp måste vara gratis. Då försvinner sjöräddningen och blir den betydligt mycket mer lukurativa bärgningen istället. Så har det varit i t.ex. danmark. Många har dragit sig för att kalla på hjälp, för att bärgning kostar skjortan och femtio - fram tills det inte är någon tvekan om agtt liv är i fara, för då är det gratis. I sverige kan vi itsället säga - kalla gärna på hjälp. De flesta bärgnignar finansieras med en försäkring som ingår i medlemskap i sällskapet - och de pengarna går till att finansiera båtar som inte tjänar en spänn på sjöräddning. Är ni med på den fina lösningen? jag tycker den är helt brilliant. Ingenting behöver egentligen konkurrera med syftet - att utföra sjöräddning snabbt och effektivt när det verkligen behövs.Att få pengar till detta är inte särkilt svårt. Genom sitt tydliga mål har sällskapet en jävla massa goodwill. Men det som kan vara svårt är nog snarare att garantera kvalitet. Det är lätt att skjuta undan kritik och säga: vi kan inte kräva något av någon som inte kräver något tillbaks. Alltså: de som kommer och räddar dej, de är inte proffs på detta. De är proffs på något annat.
Så tänk nu själv: om du kommer till sjukhuset. du har ont och vill ha hjälp. Du får välja mellan att träffa en traditionell läkare - uutbildad, erfaren, avlönad, om 12 timmar. Men du kan få träffa en kille som är jävligt intresserad av medicin om en halvtimme om du vill? Han kan operera dej, inga problem. han är här ibland.
vad frågar du då?
Jo, vad har han för utbildning då?
(Observera att man ite frågar vad han har för lön. Man frågar efter vad han kan.)
Han är ekonom, men han är här ibland och gör operationer på fritiden... svarar dom då.
Och här kommer grejen då: att det varierar. Om svaret är att han jobbade på ett annat sjukhus som kirurg tidigare, men jobbar här frivilligt. Då känns det kanske OK.
Men om man säger: Ah du vet han är ju här gratis, och ställer upp och allt... han fixar det! han gör ju det här ibland. då är det inte OK!!!
Så illa är det förståss inte men för att inge förtroende behövs en baslinje, en grund att stå på. Ett diplom på väggen med ett namn som betyder något.Så v ad vi skall göra, jag och några till är att på allvar rycka upp den här baslinjen. Just nu handlar kanske den basen om att rycka upp den til den minsta tänkabar nivån - alltås att besättnigarna själva är säkra. Det händer mycket just nu och mest aktuellt är kanske inte kurser i sjöräddning utan i egen säkerhet - för en ekonom, försäljare eller läkare behöver inte kunna något om säkerhet till sjöss i sin proffesion. alltså måste vi ge det till dem. Och för att våga släppa en 7 miljoners båt till dem borde vi nog veta ungefär vad de har koll på. Och i slutändan kommer det, om något, att gynna...
just det - den som är nödställd. För han kan få en effektivare hjälp.
Och just nu då så är vi, jag och Fredri som är på bilden + ett helt gäng till på väg till skottland med väskor fulla av överlevnadsdräkter, för att åka på studiebesök och för att snacka ihop oss. Sällskapsresan. Till nytta för de nödställda. Och jävligt jävligt roligt. det är det första jag skriver om det här, men lär defintivt inte vara det sista