Attitydträning

Skall inte dra merenguehistorien igen, den kan ni läsa mer om här och här... Men nu har vi varit och tränat sjöräddning i samma trakter som vi rörde oss då, och en kvällarna var vi på studiebesök på Aberdeen Coastguard som koordinerade vår räddningsaktion med Merengue.
Och alltså: efter att ha varit vaken i tre dygn i blåst och regn, var det mer än en röst som talade till mig från radion. Det var lättnad på burk. Överlevnad i en liten ask. Jag blev riktigt rörd av få se platsen där någon satt och helt utan att veta vem jag var, eller vad jag gjorde -och som faktikst hade som jobb att hjälpa mig att överleva.
Och jag kunde inte låta bli att berätta för vår ciceron på studeibesöket...
Och han kom ihåg det.
Yes, you had some problems with your radio
Yes yes yes, we sent a mayday on EPIRB and on a Inmarsat registered on another ship, fyllde jag i.
Kom ihåg alltihop. Varför tveka när man väl satt bollen i rullning? Tryckte på alla knappar som fanns att trycka på och skickade nödsignal från både merengues EPRIB och Inmarsaten som vi hade ombord och som vi inte hade hunnit registrera. Så när de kollade sina register var det två båtar som skickade nödsignaler. Men när de ringde den ena låg den i Norge (?), men de berättade att utrustningen fanns på en båt som borde vara... där signalen kom ifrån.
It was rough weather that night i remeber, svarade han då.
Och ja, det glömmer jag aldrig det heller.

Kvällen efter blev det ännu mer nostalgi. Åkte till Peterhead, hamnen där vi småningom hamnade efter vårt drama till sjöss. Skulle besöka livbåtsstationen där, samma som gav oss eskort in efter att vi winchat av alla till helikoptern. Kände mig riktigt babblig och pratig och nostlagisk över det och fick lägga band för att inte tråka ut alla med historien en gång till. Men de var glada att se mig, och särkilt i detta sammanhanget. Jämt skall man ut och åka räddningsbåt...
Men de hade fått en ny båt sen sist. Då var det en ganska liten och gammal pjäs de hade. Nu hade de fått den värsta och senaste. Den skulle snart åka iväg, inte på varv - utan på "software update". vad säger man om det? Uppenbarligen var de väldigt glada för sin imponerande stridsvagn till båt, med all rätt.

Hursomhelst, ur utbildningsynpunkt hade det för mig en poäng: de räddades pespektiv. vad behöver han/hon av vår frivilliga sjöräddningskår. Hur ser den relationen ut? Bra och nyttigt erfarenhet, kanske en av de viktigaste från denna resan.