Bildbevis

Bilder säger mer om Merengue än vad jag har tid och lust att sätta ord på. Alla inblandade är som omskakade flaskor när man pratar om detta. Tre år efteråt finns fortfarande ett behov av att prata. I alla fall hos mej.
Men det är inte lätt att ge det annat än en dramatiserad och högst vinklad bild.
Bilderna säger mer än vad jag kan om dom här kalla, kaotiska dagarna. Merengue på slipen i Peterhead, redo för inspektion, gör mig fortfarande varm i hjärtat men frusen i kroppen.
Gick ständigt med dåligt samvete, som om det hade varit fel att sätta alla i en obekväm sits. Inte att vi nästan sjönk, för besluten som ledde fram till det var inte mina. Men att larma och engagera myndigheterna. Att i princip göra myteri. Kändes också som ett svek.
Men det räckte med att titta på sprickorna runt skotten för att inse att det var ingen ogrundad, irrationell rädsla som ledde till dom besluten.
Det är lätt att tvivla på sig själv och det är den naturliga reaktionen efter en chock, att ifrågasätta sitt handlande. Flera dygn utan sömn sätter också sina spår.

Hinner inte skriva mer nu, kommer mer under denna posten ikväll... tills dess: Titta på bilden längst ner och personen som ligger raklång av utmattning på durken. På samma bild titta in genom dörren till akterhytten. Där ligger en till på samma sätt. Det säger förmodligen mer än något jag kan skriva här ikväll!