Förra helgen var det "överlevnadskurs för havskappseglare" på programmet. För ett par år sedan var det en grej jag gick och funderade över att försöka arrangera, eftersom det verkade som om det skulle komma krav även för svenska seglare. Och det har det ju gjort nu, fast jag seglade runt istället för att sitta hemma och försöka skriva ihop något...Så då är det bra att vänner sitter hemma och skriver och sköter den tunga marknadsföringsdelen osv. och sen ger mig chansen att vara med och lära ut praktiskt. Och ännu skönare att få gå med en gång som elev innan, vilket var vad som hände den helgen.
Det är alltid intressanat med såna här kurser, för dom verkar så enkla - Här en flotte, här är en nödraket, gör så här etc...
Men den här typen av "överlvenadskurser" är en förberdelse på ett läge där man tappat kontrollen, så det finns en gräns för vad man kan lära ut. Någonstans bland alla hårda fakta måste man bli mjuk också. Talar ofta och mycket för mina elever om min skräck för livflottar, och efter denna kursens mycket intressanta vattenöving kommer jag att tala skräckfyllt om flytvästar också. Av 30 var det tre som inte löste ut pga av dålig service och en som sprängdes... Å andra sidan finns det mer skräck över att inte ha den på den dagen den behövs.
Och efterom jag ville göra min egen övning så realistisk som möjligt så hade jag varit på Gottans kalas några timmar innan och var så trött att ögonen gick i kors, och det är ju precis det man kan förvänta sig när det går går över styr. Kanske vore det en tanke för framtida kurser, att lägga in en sjusatans fest mellan teori och praktikpasset, så att alla verkligen är slutkörda och illamående när övningarna börjar, precis som man kommer att vara den där svarta och stormiga natten när allt går åt helvete...
No comments:
Post a Comment