Nu var det ett tag sen jag skrev, och det är inte av brist på saker att skriva (och fota) utan motsatsen. Har varit jäkligt intensivt, somnat med pannan mot vardagsrumsgolvet flera dagar i rad nu.
Så fort tanken på Hönö fanns så stod den som ett oöverstigligt hinder mellan mej och studieron. Och oöverstigliga hinder är ju till för att klättras över, så valet blev att klättra - enkelt och logiskt:)
Och det var lätt rätt: en bohusläning behöver granit, det var ta mej fan helt underbart! så otroligt skönt att för en gångs skull vistas nära havet utan att jobba.
2 comments:
Saknar bohus graniten! Du kan bara ana hur mkt. Här är bara smulor, ju!
När det biter sådär under fingrarna så det knastrar i skelettet, my oh my:)
Ja nu när solen och temperaturen börjar krypa uppåt här hemma är det svårt att motivera vätindien.
Fast du får segla ditt as!
Post a Comment