Morrnmorrn

Det finns så mycket med sjölivet som är speciellt. Vackra platser, konstiga arbetstider. Men det kan så klart också vara ganska tråkigt ibland. Att bli purrad efter en kort natts dålig sömn. Man ramlar upp i trappan till bryggan med grus i ögonen. Det är svårt att veta om dimman är inne i huvudet, eller utanför fönstren.

Det har varit ovanligt mycket dimma i år. Tjock, lågt liggande dimma som gör att vakterna blir ganska intetsägande. Man sitter och tittar ut. Första timmen går ganska fort. Andra timmen, man har fortfarande inte sett någonting utanför fönstret. Tredje timmen börjar man längta efter lite variation. Fjärde timmen är riktigt seg. Snurrar mycket i tankarna. Femte timmen, då börjar man bli trött i huvudet, trött i ögonen. Har inte sett någonting på hela vakten, bara indirekt vetat att världen finns därute – genom sjökort, genom radar, genom logik. Men världen visar sig inte.

Men ibland, som igår, vänder det plötsligt. Kört en hel vakt i den vita dimman och tänkt jag kommer inte att ankra utan att se land på hela vakten. Men när jag dragit ner pitchen och farten sjunkit till ett par knop. Bruset och stänket från bogvågen avtar till en porlande, mjuk svepande rörelse när ridån går upp och solen bryter igenom…. Ahhhhhhh vad skall man säga. Man blir inte troende. Snarare tvärtom, man slutar tro på ord och beskrivningar. Det är så otroligt vackert.