Om själva filmjobbet, säkerheten alltså, kan man säga att skulle det hända något var det lika bra tt det hände nu... Så bra förutsättningar som det var då blir det sällan! de flesta scener som var lite mer krävande, där det faktiskt ramlade riddare i vattnet och där folk stod upp i båten etc, filmades inne i en liten hamn där det var så grunt att man gott och väl bottnade. 
Förutom det var det så väl upplyst, från kranbilar och båtar med strålkastare monterade, att det var svårt att se när det blev dagsljus. Och filmteamet hade sina örnögon på skådespelarna i båten och klagade om handlederna inte var vridna på samma sätt som för fem minuter sen och om alla knappar i skjortan var inte rätt knäppta, så det var knappast aktuellt att någon bara skulle försvinna i vattnet.Men om så vore fallet hade vi ändå en stand-by dykare, spineboard, syrgas och kaffe till vårdaren själv.
Och som alltid, det är inte när man är om mest förberedd som det verkligen händer. Fick mest titta på och gott och väl var det. Det bästa är väl ändå när säkerhetsgrejerna förblir orörda. Inte ens ett litet plåster fick jag dela ut! Den enda insatsen vi gjorde var att bärga en tappad mobiltelefon.
5 comments:
Så Allfix var med på filminspelningen också. Jag vet inte ens hans riktiga namn. Alla kallar honom för Allfix där ute på ön...
'Det var så ljust, så man inte såg någonting i dagsljus'! ;-)
Jag menade att det var så mycket annat ljus att solen inte gjorde någon skillnad... Men det lät finare så:)
Och allfix, låter det finare än stig? Hoppas inte, för han heter så!
Stig! Så var det ja!
Chinese rasta:
Jg förstod, men frasen var så härlig, så jag var tvungen att kommentera den. Kram på dig.
Post a Comment