Efter första vekcan ombord har jag ingen aning om hur längde det har gått. En vecka, ja. Men det säger så lite.
Det var länge sedan jag gjorde något så krävande. Men jag njuter av varje sekund arbete. Vakterna isen har varit som inget annat de senaste åren. Påminner om att segla i riktigt hård vind, man kan inte släppa koncentrationen. Det är så roligt att man inte vill sluta, men längtar ändå tills avlösningen kommer så man kan stappla ner med darrande knän och torr hals. Det kräver full uppmärksamahet hela tiden. 6 timmar på. Sen 6 timmar av, sover eller jobbar med turerna iland. Hinner äta lite löjligt god mat Känns som om dagarna bara försvinner.
Det låter säkert jävligt, men det är suveränt. Alla njuter av det, besättnignen är high five. Stortrivs med dom allihop. De har verkligen sina hjärtan på rätt ställe allihopa. Hjärtat och tummen.

Gick först längs med västra kusten och därefter i stort sett norrut till packiskanten. Följde den och tryckte oss igenom isen till nordöstraste hörnet, Storöya (Lär tydligen vara den båt som kommit längstösterut under denna säsongen). Vänt tillbaks och gått tillbaks längs med nord och östkusten till Longyear byen igen. Nästa vecka gör vi förmodligen något likanande.
Ja, det är förbannat bra med mig. Jobbet är utmanande, besättningen underbar, gästerna nöjda och det är så vackert att jag är mållös varje gång jag tittar ut. Solen skiner sannerligen i mitt liv. Dygnet runt faktiskt:)