Old school/New School

Jag är ju en nörd. Skall inte försöka förneka det. Jag kan inte sova ordentligt om jag ligger i en ny hamn och inte har fått göra en snabb inspektion av vilka båtar som ligger där.
Och även om här inte finns så många båtar så är det ett sant nöje att gå in och ankra i longyearbyen, för de flesta båtarna som ligger där kittlar min fantasi. Dom är byggda för att ”Go places” som det heter. För Svalbard är ett sånt ställe, helt klart. Kan man gå hit så är horisonten fri, gå vart du vill.
Därför är här ganska rent från vita groggverandor och de senaste italienska löparsko influerade designerna. Istället för flärd så har man mål och mening inbyggt.
Men det finns två ganska distinkta typer av fartyg. Den ena kommer kanske inte direkt från ritbordet utan den har blivit sjörullad under ett par år, de nyfödda verkar inte ha lärt sig gå ända hit än. De är kantiga, praktiska och med ett utseende som menar business. Oftast rödmålade, helikopterplattan i aktern är given, gummibåtarna har sin plats på däck redan från födseln och lyftkranarna sitter precis där dom skall. Finska kvalitetsbyggen, spantade med sisu. Den andra skolan är kanske lite förvånanade, men fruktansvärt inspirerande. Det är den gamla skolan. Det som fungerade förr och som har fortsatt fungera tills nu. Båtar som har själ, och istället för att vara frukten av en konstruktörs erfarenhet har dom skaffat sin egen erfarenhet genom hårt jobb på haven. Har dom klarat av sina år, kommer de att klara fler.
Stockholm som jag är ombord på räknas nog in i denna katergorin med sin brygga av trä. Lastbom istället för hydraulkran. Spikrak skorsten. K-märkt till och med. Som exempel vill jag bara nämna två båtar:
Båda är ”fritidsbåtar”, ägda av en fransk resp. en tysk proffsäventyrare.
När man byggde den franska Vagabond verkar tanken ha varit ”var sak på sin plats”, allt har en hållare, besättningen sitter väl skyddad i den otroligt oproportionerliga överbyggnaden, riggen är kort och tråkig.

Tyska Dagmar Aen är hundra år gammal och byggd i trä. Allt har nog sin plats på däck men det finns inte en bekvämlighetsinrättning så långt ögat kan nå. Det kunde lika gärna ha varit för dom där hundra år sen.
De har inte mycket gemensamt, förutom att de gärna seglar tillsammans. Vagabond var den första icke-isbrytarklassade båten som gick genom nordostpassagen (alltså till stilla havet norr om ryssland om någon inte visste, typ det jävligaste man kan hitta på i en båt), och Dagmar Aen var den andra, tätt efter… De seglar båda i arktis och antarktis, som bevis både på att det inte var bättre förr och att gammal är äldst.