Veckan som gått

Har knappt hunnit skriva och förbereda några bloggar under veckan.
varför?
För det har vart så sjukt späckat med björn och valross att jag knappt hunnit sortera färdigt bilderna. Slänger ut några så får bilderna tala mer än orden den här gången... Och ja, dom är tagna upp och ned, allihop. Börjar bli ganska vass på det nu om jga får säga det själv. Gör det så självklart att knappt någon reagerar längre. Fast dom som reagerar gör det alltid med skratt, och det gör ju inget så länge motiven fastnar.



Och tur var det också för det här har jag velat se, och få på bild ända sen jag började här för fyra år sen - en björn som simmar så nära att man faktiskt kan se underkroppen arbeta. Och Voilá - här kom den. Den kom till och med fram och puttade lite på Stockholm för att se vad det var för konstigt blått, bullrande, varmt isberg som kom drivande. Och vilka konstiga klickljud det kommer uppifrån. Och där står en kille med kameran upp och ned också... knäppt!



Och valrossarna då, dom kommer gärna lite i andra hand men den här gången var dom... massiva. Imponerande. Och underbara i sina ansträningar att skydda sina ungar. Hittade en helt ny koloni, som var enorm. Säkert femtio stora honor forsade ut mot oss när vi ankrade för att visa att vi hade inget att göra närmre än så här, och ungarna låga trygga på ett isflak längre bort och gottade sig i solen. De fortsatte gotta sig när snön började falla också. Men köttmuren som flockan visade upp var helt sjuk, simmar ut sakta, sakta med de röda ögonen fästa på oss, och när de kommit tillräckligt nära för att vi skall fatta deras budskap vänder allihop på en gång och sätter av i ett sjukttempo, frustande och skvättande allt vad de har. det liknar den mest engagerade triathlonstart man kan tänka sig.