Jenso skådar ljuset

Ligg ner här.
Titta in i det gröna, blinkande ljuset. Det kommer att trycka lite…
Att stoppa in linserna ut och in gör faktiskt mer ont än vad det gör när de öppnar den skyddande hornhinnan och börjar slipa linsen i ögat.
Det blir svårt att fokusera på det gröna ljuset för det flyter ut och blir rött, ungefär som när man trycker på ögonlocket. En kort stund ser jag ut utan skyddande hornhinna. Det är som att titta under vatten, det känns mer bekant än skrämmande. Sen börjar det röda ljuset flimra igen.

Det tog inte ens fem minuter från att man gick in tills man kom ut. Under kvällen lättade en dimma och plötsligt var allt klart. Det var färdigt och jag bubblade av lättnad. Dagen efter bekräftade optikern att nu ser jag bättre än de flesta, och det kommer att bli ännu lite bättre.

Jag har inte smält det här än, det känns nästan abstrakt.
Väntar på att nåt skall hända men det verkar det inte göra.
Men jag har offrat mina glasögon för att få mitt drömjobb, det är lite häftigt. Nästan som att hugga av en kroppsdel.

(måste bara poängtera här att ingen har tvingat mig till detta. De har inte ställt något ultimatum från jobbet, mer än konstaterat att det kan bli ett problem. Jag har tänkt göra en sån här operation många gånger men inte haft någon tillräckligt bra anledning. Nu hade jag det, och nu är det gjort och jag är glad så länge det fungerar!)

(nr 2: jag gjorde en FS LASIK på Ögonkliniken Memira. Kan bara rekommendera det! FS varianten på Lasik innebär kortare läkningstid och därmed mindre risk för komplikationer. Tyckte det var värt att betala extra för!)