Den 13:e...

Senaste veckans äventyr har handlat mest om våra landstigningar. Vädret har varit betydligt sämre denna veckan med en rejäl dyning som dragit in över alla stränder. Mycket regn och mycket gråskala.
De stackars nybörjargeologerna vi har haft med oss har varit glada varje gång de kommit ombord, i vissa fall för att de var torrskodda och adnra gånger för att vi kom ombord över huvudtaget. Kanske aldrig har varit några egentliga problem, men det är kallt i vattnet och det kan kännas ganska hopplöst att stå i strandkanten och försöka putta ut båten när vågorna bryter in över akterspegeln. Vädret är lynnigt här uppe, även om vi inte haft något riktigt hårt väder än så slår det i alla fall om otroligt snabbt. En normal hämtning av passagerarna iland tar unegfär 40 minuter, och häromveckan tog jag tiden noggrant från försat tecknen på att det skulle öka i vind. Då låg havet spegelblankt och solen sken. Bara små svansar på himlen varnade för förändring – och det tog en halvtimme innan sjön bröt in över stranden och det blåste småspik. Det gör att man alltid får vara beredd på det värsta när man planerar för dagen.
I början av veckan slet sig en av gummibåtarna från stockholm, och drev iväg mot land. Vi kom in när den redan hade blåst upp på en stenig strand och blivit fylld av vatten. Lyckades kombinera råstyrka iland från två man, och att jag förökte bogsera samtidigt med den andra båten och vi lyckades dra ut den en bit. Motorn startade faktiskt och gick en liten stund men sen dog den, drunknade. Utan motor är det hopplöst att få ur vattnet, det lägger sig under durkarna och måste rinna ut genom självlänsarna, men då måste båten köra frammåt för att det skall fungera. Utan motor – ingen självläns. Och båten är inte kosntruerad för att lyftas när den är fylld med vatten så det var nätt och jämnt att den kom tillbaks ombord överhuvudtaget.
Ägnade därefter en god del av veckan åt att reparera lyftöglor och förstärka inför nästa gång det händer…
Gänget var ännu en gång Geologer. Geolgerna är ett tappert släkte, krälar runt i leran och silten under långa dagar. Men jag har faktiskt försökt vara med under två exkursioner och föreläsningar om glaciärer, och det har varit riktigt intressant. Glaciärer är fascinerande att titta på och att försöka få grepp om, men litteraturen är outsägligt torftig.
Och nu är det bara ett UNIS gägn kvar, geologer igen, sen börjar allvaret med PolarQuests gäster igen. Skall bli jävligt skönt att röra sig lite norrut igen, alla går och längtar efter packisen. Har i princip bestämt mig för att stanna längre ombord än det var tänkt från början, och kommer att segla med hem till göteborg under september. För varje vecka går så känner jag mig ett år yngre, och det passar väl bra för på måndag (den 13:e) fyller jag år. Då blir jag i alla fall ett år äldre och så kan jag hålla på så här i ett år till och summan blir ändå noll:)