Inget nojs och strunt

Skall man läsa en bok om Svalbard blir det utan tvekan ”Isbjörnskungen” av just isbjörnkungen själv, fångstmannen Henry Rudi. Han var en poetiskt lagd norrman som under nittonhundratlets första hälft levde som övervintrande jägare på öarna och boken är hans biografi, och den är fylld av nyttig kunskap för en polarfarare – läs och lär:

”Men det finns annat att berätta. Här låg MS Terningen och vi hade embarkerat med alla våra grejer – och nu var det dags för en rikig polarfest.
Det är något särkilt det, gosse; polarfest är någonting alldeles för sig. Det är inte nojs och strunt, det är brännvin och öl – och lite mat. Och manfolksprat och polarhistorier som aldrig kan tryckas. Och en trivsel ingen kan beskriva.”

Förra helgen var vi inspirerade till att se om den gamle Rudi hade rätt i att polarfesterna verkligen är något av egen kaliber, och sanna mina ord om inte den gamle hade rätt. Det var… just det: brännvin och öl. Och inget nojs och strunt. Och en trivsel ingen av oss kan beskriva eller minnas riktigt tydligt:)

(Och vill ni veta mer om Rudi: förutom att fördriva vintrarna med polarfester (efter att ha introducerat konceptet berättar han i om en ny polarfest i princip på varje uppslag), så sparade han på allt smörgåspapper han använt under hela livet, och han sköt runt 800 isbjörnar. Och så skrev han en jävligt underhållande bok!)