(.....)

Resten av tiden i surinam fick jag sota med att vara vakt ombord. Ganska skönt. Hann jobba ikapp med styrmansjobb och sova lite. Fast paramaribo var en skithäftig stad. Fullt med indier (inte indianer utan av den sorten som leder runt en helig ko), och en moske som låg granne med en synagoga. På nåt sätt funkar det. Holland fast i sydamerika, klart det skulle bli så här.Allright. Kastade loss och seglade på alldeles utmärkt upp till grenada. Äntligen lite bra segling! Trots blå himmel, blått rullande hav och fina vindar känns det att vi har varit iväg ett tag nu och levt på varandras ryggar under ganska lång tid. Solen bränner oss trötta på allt ibland. Fast fan. Jag har inga bra bilder som kan illustrera någon som helst trötthet. Hon i sydväst på bilderna, det är Cecilia som har varit vaktledare på vakten där jag är befäl.
Alltså; under min vakt ser hon till att saker och ting händer. Hon lär vakten hur man splitsar tross, övervinner höjdrädsla och läser högt för dem när de är trötta och längtar hem. Hon är grym och jag är inte ett dugg trött på henne.