Nattvakt

Skrev det här på resan upp till Dominikanska. Det är i slutet på resan och jag tror alla är trötta. Det är kanske inte så illa som det låter här, men det är intressant att läsa nu när man är lite piggare… Så klart inga bilder. Det var mest mörkt. Men på dagarna hade vi finaste seglingen på hela resan: satt och drömde på dagarna också… om allt allt roligt jag gjort på havet.”Det är natten före nyår och vi verkar bara ha en natt kvar till havs efter denna. Kan bara rycka på axlarna och köra vidare. Den är som alla andra nätter.
Lite trött och seg i huvudet. Bara att titta på vindmätaren känns som ett tungt projekt. Vet hur det fungerar. Kan inte lösa problem när de dyker upp så länge jag är så här trött, utan måste tänka i form av planer.
Vrider vinden mot tjugo grader måste jag gå ut till rorsman och be henne falla tio grader…
Ökar vinden inte före klockan ett kan jag sätta brammarna igen…
Är vinden konstant tills klockan ett kan jag sätta brammarna och lova tio grader…Det går liksom inte att lösa saker som de händer. Måste ha en plan, hela tiden. Om en halvtimme tar jag en kopp kaffe. Skriver i boken. Ber navigatören skicka SMHIs rapport i natt. Tvingar mig själv att titta på vindmätaren en stund till. Konstigt jobb egentligen, att få betalt för att tänka när man är för trött.
De är ganska trötta nu, studenterna. Somnar i högar på däck om de inte får något att göra. De läser samma sak om och om igen utan att något verkar fastna.
Jag har några tips för er som är lika trötta:
Socker. Massor av socker
Skit kaffet. Drick vatten.
Rör på er. Sitt inte i stolen. Gå och kolla på backen.
Gör armhävningar eller liknande. Hade en roddmaskin på bryggan på en båt. Rodde över nästan atlanten den gången…
Blogga.”