Livet i en bubbla som man kan ta med vartsomhelst

Just nu ligger vi i santo Domingo på Dominikanska republiken. Ett par dagar kvar till avmönstring, det städas och jobbas överallt för att allt skall bli klart i tid innan hemresan.
Skrev detta häromnatten, alldeles innan det var dags för en sista avlämning till överstyrman natten innan vi gick i hamn.
…Sen är det bara hamndagar kvar innan vi åker hem. Börjar redan ställa in mig på att sakna sjövakterna.
Det är ett eländigt slit medans man håller på. Kroppen och psyket bryts sakta ner till en trött gröt, uppvaknadena blir mer och mer plågsamma.
När ronden knackar på dörren vaknar man med ett ryck och förklarar glasklart att man är vaken. Jajemän. Och nejnej, jag skall inte somna om.
Sen stängs dörren och man snarkar innan huvudet når kudden. Går på vakt som om man släpar ett ankare efter sig. Allt tar dubbelt så lång tid.
Men ändå… den tysta, dämpade styrhytten. Stjärnhimlen. Ljumma nätter, svart hav. Delfiner som pilar genom havet som gröna skuggor, självlysande av mareld. Vill ni se kort?
Varsågoda att ta dem själva.
Inget ger detta rättvisa förutom att vara här.
Längtar efter en sovmorgon, men jag vet att det dröjer inte lång tid innan jag vill stå just här igen. Precis här.
Var det nu än är i världen...
Mitt i natten, mitt i vår lilla bubbla.